Återblick: ESC-året 2008

Schlagerpinglan: Här kommer även en tillbakablick på Eurovision Song Contest 2008. (Klicka på den blå texten för att komma till respektive bidrag på YouTube.)

Årets låt:
“This is my life” (Euroband, Island)
En bra låt som fungerar även nu, flera månader senare. Hade jag fått bestämma så hade denna vunnit hela tävlingen.

Årets kalkon:
“Leto Svet” (Kreisiraadio, Estland)
Detta var ruggigt hemskt. En djup suck. Komiken gick verkligen inte hem här.

Årets ballad:
“Believe” (Dima Bilan, Ryssland)
Framför allt så är det texten, som är väldigt stark och inspirationsgivande, som gör låten i det här fallet. Liksom förra året så tycker jag att årets ballad hade förjtänat att vinna ESC, om det varit en balladtävling.

Årets grupp:
Teräsbetoni (“Missä miehet ratsastaa”, Finland)
Nog för att konkurrensen inte var så stor, men visst förtjänar de titeln? Låten krävdes dock väldigt många lyssningar innan man upptäckte dess storhet.

Årets manliga sångare:
Simon Mathew (“All Night Long”, Danmark)
Med utstrålning och ett glatt, avslappnat framträdande så kan man komma undan med mycket. Till och med en oerhört tjatig låt, tydligen.

Årets kvinnliga sångerska:
Ani Lorak (“Shady Lady”, Urkaina)
En färgstark, sexig sångerska med mycket utstrålning som bjöd på en glittrande show till en av tävlingens bästa låtar. En hedrande andraplats räckte det till.

Årets kvinnliga sångerska som inte gick till final i ESC:
Rebeka Dremelj (“Vrag naj vzame”, Slovenien)
En stark sångerska med attityd och utstrålning som sjunger en mycket bra låt. En given finalist, i mina ögon. Tyvärr höll inte resten av Europa med.

Årets mest underskattade låt:
“Nomads in the night” (Jeronimas Milius, Litauen)
Jag tycks vara den enda som uppskattade denna storslagna och pampiga teater-ballad. Mycket vacker och gripande.

Årets mest överskattade låt:
“Deli“ (Mor ve Ötesi, Turkiet)
Njae, detta föll inte mig alls i smaken men eftersom den kom 7:a i finalen så måste den ju ha något. Vad detta något är har jag dock ingen aning om.

Årets bästa Big Four-bidrag:
“Divine” (Sebastian Tellier, Frankrike)
En bra låt, en stor artist och ett annorlunda uppträdande. Ändå räcker det inte till mer än en 19:e-plats. Kanske hade fler varit benägna att rösta på Frankrike om de tävlade på lika villkor? Till och med fransmännen borde tycka att det vore värt ett försök.

Årets sämsta Big Four-bidrag:
“Disappear” (No Angels, Tyskland)
Falsksång från fyra tjejer utan något samspel. Låten var inget vidare heller. Carolafläktarna gjorde sitt jobb i alla fall.

Årets mest irriterande flugpapper:
“Irelande Douze Pointe” (Dustin the Turkey, Irland)
En mycket svängig låt med fyndig text och en refräng som fastnar direkt. Tyvärr faller det hela platt tack vare bristen på artist. (Dustin the Turkey är en docka, om nu någon missat/glömt det.)

Årets “vi-satsar-på-förra-årets-vinnare-igen”-låt:
“Believe” (Dima Bilan, Ryssland)
Tja, vad ska man säga? Det fungerade.

Årets bäst klädda artist:
Ani Lorak (“Shady Lady”, Urkaina)
Ani Lorak klarade av att bära upp sin minimala glitterklänning med stil. Mycket vackert. Eventuellt inspirerad av Charlotte Perrellis scenkläder, men höjd till en annan nivå.

Årets sämst klädda artist:
Kreisiraadio (“Leto Svet”, Estland)
Humorn i låten har jag svårt att förstå men att kläderna är ett skämt är väldigt uppenbart.

Årets mest smaklöst klädda artist:
Tereza Kerndlová (“Have Some Fun”, Tjeckien)
Som vanligt kan listan på kandidater till denna mindre smickrande titel göras lång, men att titeln går till Tereza Kerndlová och hennes bakgrundsdansare beror främst på deras totala avsaknad av humor. Men glimten i ögat kan man komma undan med mycket men här fanns varken humor, kläder eller sångröster.

Årets friska fläkt:
“Day after day” (Elnur Gusseinov, Azerbajdzjan)
Debutlandet, som kom 8:a i finalen, ska inte anklagas för att inte våga ta ut svängarna. Här slog de på stort redan från början. Inte en av mina favoriter rent låtmässigt, men betydligt bättre än gammal skåpmat.

Årets frågetecken:
“Pokusaj” (Elvir Lakovic Laka, Bosnien)
Var detta ett skämtbidrag eller en kulturskatt? Meningarna går isär men resultatet, en 10:e-plats i finalen, visar att publiken uppskattade vad de upplevde. Detsamma gjorde jag, trots allt.

God fortsättning på det nya året!

(Känner ni för ytterligare en nostalgitripp så kan jag meddela att jag uppdaterat länkarna på mitt “Återblick: ESC-året 2007“-inlägg. Mycket nöje!)

Andra intressanta bloggar om: musik, lista, Eurovision Song Contest, 2008, årskrönika, tillbakablick

Detta inlägget blev postat 2009-01-01 och tillhör kategorin ESC 2008. Du kan skriva en kommentar eller göra en trackback från din egen hemsida.