Min glädje över Australiens deltagande till trots så är jag inte helt såld på deras senaste bidrag. Visst finns det partier i låten jag tycker är behagliga (och jag ger pluspoäng för att vi för första gången får höra låttexter på yankunytjatjara, ett australiskt aboriginspråk) men som helhet så tillhör det inte de tio jag vill ha vidare från semifinalen. Kanske får jag tillfälle att omvärdera efter att jag sett semifinalsframträdandet, än är allt möjligt.

Visserligen ger duons liveframträdande i den australiska ESC-uttagningen 2019, där de kom tvåa med “2000 And Whatever“, en hint om att det kommer att fungera rent sångmässigt men frågan är fortfarande om helheten kan locka tillräckligt med röster. För tillfället är jag skeptisk men öppen för att jag kan komma att flytta runt en del av “gränsfalls-länderna” innan den slutliga tippningen.

När Gåte vann MGP-finalen skrev jag att jag kämpade med att få grepp om bidraget och den kampen pågår fortfarande. Det var en liten stund som jag trodde att det började klarna men jag är tyvärr tillbaka vid att tycka att det är mest skrik och deprimerande tongångar på fel sätt (jag älskar rätt sorts rock och “depp-låtar” men denna gör mig bara nedstämd). En stjärna i kanten för att det trots allt är ett bidrag som får mig att känna något, även om det passar bättre de dagar jag känner att jag är alltför glad och behöver plockas ner några pinnhål än när jag befinner mig i Eurovision-bubblan.

Frågan är ju om “Veronika” kan få tittarna att rösta i semifinalen och där är nog mitt svar ett försiktigt “ja”. Mitt problem med bidraget i nuläget är att jag blir lite uttråkad mellan refrängerna men jag förutsätter att scenshowen samt Raivens röstresurser och scenspråk kommer att göra det hela mer intressant i maj.