Instrument i Eurovision Song Contest

6 kommentarer till “Instrument i Eurovision Song Contest”

1. Adri 2018-08-25 kl. 2:43
   

   Utan att gå in i för mycket detalj, för att undvika att kommentarsfältet här blir en klagomur, så kan jag väl ändå konstatera att i jag har några större sorger i mitt liv. De är inte många, men de är jobbiga att leva med.

   Några av mina livssorger är:

   – Att jag talar skånska, men inte har rullande R. Jättetrist… men det är ett pris man får ta när man kommer från världens bästa stad. 🙂
   – Att jag har världens sämsta självdisciplin när det gäller mitt sötsug.
   – Att jag inte går på gymnasiet längre – fan vad jag älskade den tiden.

   Och nu till det som faktiskt är relaterat till inlägget:

   – Att jag inte kan spela nåt instrument. Jag tror alla människor har nån dröm om att vara musikaliska, och jag beundrar dem som gör nåt med det iaf – oavsett om man gör det för eget bruk eller gör karriär av det. Tyvärr är jag inte en av dem. Jag önskar att jag kunde sjunga, eller spela gitarr iaf, men nope. Jag var ett mycket lat barn så det blev det inget med, och nu sitter man här som “twenty-something” och då är det för sent. Om jag, mot förmodan, får barn nån gång ska jag så uppmuntra dem att påbörja nåt musikaliskt på sin fritid.

   Så, nu har jag klagat färdigt 🙂 och låt inte punkterna ovan lura er. Överlag är jag faktiskt ganska glad ändå 🙂

   Men poängen är att jag har stor respekt och kärlek för musik, och med det kommer instrumenten eftersom det är det som ligger som grund i låtarna. Favoritinstrumentet är ju gitarr, och det är bra för det återkommer frekvent. Men ska jag säga ett instrument som är underskattat både i världen, och i ESC, så måste jag nämna dragspel. Det är ju det bästa! 🙂

   Men låtarna som dök upp i min hjärna när jag kollade videon ovan var “Fight” (Moldavien 2007) och “Rändajad” (Estland 2009). Vad är den gemensamma nämnaren för de pärlorna? Jo, fiolen 🙂 Så det är också ett instrument jag uppmuntrar 🙂 (Även om jag faktiskt aldrig gillade vare sig “Believe” eller “Fairytale”)

2. Micke 2018-08-25 kl. 7:56
   

   YOU GOTTA BE KIDING ME ADRI!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

   Under årens gång har jag läst många konstiga saker du skrivit Adri men det har ju handlat om musik och bara varit olika åsikter. Sanningen är ju att det lika gärna kan ha varit mina åsikter som tyckts varit konstiga. Inte svårare än så. Men nu Adri sa du en sak som ärligt talat var så overklig och märklig att jag häpnar rent ut sagt. Vilken planet och verklighet lever du i egentligen?

   Dina fyra livssorger Adri. Har du överhuvudtaget koll på vad du säger? Sötsuget köper jag. Det är en verklighet som även jag lever i. Jag vräker i mig. Folk runt omkring mig fattar inte att jag kan se ut som jag gör. Enligt dem borde jag ha en mage. Men jag har inte det men jädrar så jag vräker i mig av allt som har socker. Gymnasiet trivdes jag i men jag lever alltid i nuet. Skånska pratar jag definitivt inte men något mer oviktigt har jag svårt att tänka mig.

   Men nu till det du sa som fick mig att tappa hakan:

   “Jag önskar att jag kunde sjunga, eller spela gitarr iaf, men nope. Jag var ett mycket lat barn så det blev det inget med, och nu sitter man här som “twenty-something” och då är det för sent.”

   Wow!!! Du är twenty-something och livet är slut. Har du lyckats få plats på ålderdomshemmet än Adri? Bäst du skyndar på så du inte missar plats. Jädrar de måste vara fullbelagda om livet är slut vid twenty-something. Jag skojar givetvis med dig Adri men du kan inte på fullt allvar mena på att tåget har lämnat avgångsplatsen när det gäller dig och din chans att kunna spela något instrument.

   Personligen har jag haft musik i mitt liv från barnsben så givetvis har jag en fördel. Jag spelar gitarr och trummor i mitt band. Plus några instrument till som jag försöker mig på ibland när det så krävs 🙂 Mitt band består främst av folk från Österrike men jag och en till är från Sverige. Vi rör oss alltså i musikkretsar och du skulle ta tillbaka dina märkliga ord på två sekunder om du hade känt till verkligheten för många som “spelar instrument”. Många av dem visste knappt ens vad ett instrument var under deras tonår.

   Vi har exempelvis en tjej som hoppar in i vårt band ibland när vi behöver få in lite blåsinstrument. Hon är 32 år idag och började testa instrument först för 4-5 år sedan. Idag är hon mästerlig. Hon är så jävla duktig rent ut sagt att du om du hade hört henne hade trott att hon spelat sen barnsben, att hon var ett underbarn. Hon är dessutom fantastisk på dragspel som du nämner.

   Jag känner till människor som börjat lära sig spela först som pensionärer Adri så snälla väx upp och inse att livet inte är slut vid twenty-something. Livet är till för att levas min vän. Oavsett om du är 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90. Allt det där är bara siffror och betyder nada. Det som betyder något är hur våra kroppar funkar. Om de funkar så är allt öppet för oss. Vi kan göra nästan allt. En tjejkompis till mig säger alltid “En dag då jag inte lärt mig något nytt är en misslyckad dag.” Personligen tycker jag att det är att ta det lite för långt men jag förstår hur hon tänker. Hellre hennes resonemang än ditt med att vara twenty-something och att det är för sent.

   Det är aldrig försent Adri. Lev livet. Ta alla chanser som finns 🙂

3. Adri 2018-08-25 kl. 14:08
   

   Micke: Jaså, tycker du det jag skrev var konstigt? Jag tycker det är weird att det är lördag idag – men du publicerade den kommentaren 07.56. 🙂 Morgonmänniskor förstår jag mig inte på. 😉

   Du missar nog den lilla, ja vad ska man säga, “glimten i ögat”. 🙂 Jag fattar ju inte att det är big deals jag nämner. Jag är ju medveten om vilket nice liv jag har. Jag menar, när en av sorgerna är att man har fel dialekt så vet man att det är ett gött liv man lever! 🙂 (inte ens fel dialekt egentligen, men fel variant på dialekten) Och jag försöker också leva i nuet så mycket som möjligt, men “mitt nu” är inget att ha.

   Micke, naturligtvis är det inte för sent per se. Men jag skrev min uppsats (på gymnasiet – så inte jättehög kvalitet kanske) med psykologisk inriktning angående inlärningsförmåga, och nu minns jag inte exakt men jag tror det var vid 12 år som förmågan att lära sig nytt försämras markant. Och det gäller allt från sport och språk till instrument 🙂 Exempelvis: Det som en genomsnittlig 11-åring kan lära sig på ett år, lär sig en genomsnittlig 36-åring på kanske mer än två år t.o.m. (Sen finns det personliga skillnader, men överlag ser det ut så 🙂 )

   Jag har planer på att lära mig gitarr, men det får vänta, för jag har bannemig inte tid just nu, så det kommer ju bli ännu svårare sen, men jag vill ändå ha nån talang att tala om och då känns gitarr som det mest lättillgängliga.

   Som sagt, jag är inte jätteoptimistisk vad gäller mig och min musikaliska talang. Men det kan nog bli bra ändå 🙂 Och tvekar man, så ska man bara tänka på den tanten (Dagny tror jag hon heter) som gick en datorkurs när hon var 99, och började blogga när hon var 100 🙂 ). Om t.o.m en 99-åring påbörjar nått helt nytt, så kan nog en kille i sin “early to mid-twenties” – men jag är ju fortfarande lat.

4. Micke 2018-08-25 kl. 16:32
   

   @Adri mitt jobb är sånt att jag kan jobba när som helst på dygnet. Oftast är det nätter som gäller och dessutom med väntetider och då hittar jag på annat. Typ att skriva här på bloggen 🙂

   Jag jobbar mycket med människor som har dåligt självförtroende och som hamnat fel i livet. Därav att jag alltid “ska dit” när jag märker att någon har fel inställning. Är man då på nätet och inte ser den andra människan är det inte alltid lätt att läsa av rätt om man är “knäpp” och alltid vill dit 🙂

   Har man rätt inställning kan man lära sig det mesta. Många blir förvånade.

5. Adri 2018-08-25 kl. 17:25
   

   Micke: Oj, jobb den tiden på en lördag? Nyvunnen respekt för dig där! 🙂 (själv vaknade man upp 13.30) Jag är en dålig morgonmänniska alla årets dagar, men framför allt på helgen. Ojoj, it ain’t pretty. Jag är nattmänniska to the bone. (På tal om inget alls)

   I alla fall, nej du är inte knäpp. 🙂 Tvärtom uppskattas alltid dina upplyftande kommentarer. För till skillnad från mig så verkar du ha en himla bra inställning till livet, och det är bra att få ta del av ibland! Så tack för det 🙂 Överlag är jag också en glad, optimistisk jäkel men sen typ 2015-2016 nån gång så har nån form av deppig bitterhet genomsyrat min personlighet alldeles för mycket. Menmen… innerst inne – under all negativitet är jag fortfarande den samma… vill jag tro iaf 🙂

   Men jag är också realist, och det kommer nog ta ett bra tag innan jag tar mig själv i kragen och lär mig gitarr. Men det ska se, damnit. Jag äger t.o.m ukulele som jag inte kan spela. (vet att gitarr och ukulele och andra stränginstrument inte är identiska. Men jag har förstått att om man kan gitarr, så blir resterande stränginstrument lättare att lära iaf 🙂 )

   Anyway, det här är inte rätt forum att fläka ut allt man tänker, så jag tänker bara referera till en annan konversation vi hade igår: har du sett att jag svarat på Andreas Johnson-tråden. För där var vi lite olika. 🙂

6. Micke 2018-08-26 kl. 8:07
   

   @Adri, jag är ganska van vid att se och konfronteras med elände. Det låter kanske motsägelsefullt men det är också det som gör mig till en positiv och levnadsglad snubbe för jag vet att det finns vägar ur som alla kan finna. Tro mig Adri att se en tjej nere i djupet i sitt liv och se henne utvecklas till en tjej som istället börjar omfamna livet till fullo, det påverkar en själv till en nästan ofattbar grad. Det viktigaste oavsett vad man vill göra i livet är att man går in med en positiv tro då kan man åstadkomma underverk. Det kan man inte med ett negativt inträde. Adri om du vill lära dig spela gitarr då kommer du att göra det. Inte svårare än så 🙂

   Som sagt det handlar ju om musik det här så jag skriver senare om det där med Andreas Jonsson 🙂

1. Lämna en kommentar