Schlagerpinglan: I går avgjordes finalen av Eurovision Song Contest 2013 och resultatlistan (och länkar till finalframträdanden av alla de 26 tävlande bidragen) hittar ni här. Precis som efter de båda semifinalerna så hade jag tänkt att skriva lite kort om bidragen, men eftersom jag inte ändrat min uppfattning av semifinalsbidragen så hänvisar jag till mina texter om semi 1 och semi 2 när det gäller betyg och åsikter om 20 av bidragen. Mina tankar kring de bidrag som var direktkvalificerade till finalen (Sverige och The Big Five) samt lite annat följer här:
Frankrike – “L’Enfer Et Moi“, Amandine Bourgeois
[Betyg: 4/5] [startnummer 1 - blev 23:a i finalen]
Schlagerpinglan: Mörk dramatik på franska framförd av en charmig artist med attityd och personlighet fungerade tydligen inte på Europa, men jag gillade det i alla fall. Tillsammans med scenens svarta, röda och gula färger så blev det, enligt mitt sätt att se på det, en riktigt bra start på ESC-finalen och ett bidrag som förtjänade en betydligt bättre placering än vad den fick.
Spanien – “Contigo Hasta El Final (With You Until The End)“, ESDM
[Betyg: 4/5] [startnummer 5 - blev 25:a i finalen]
Schlagerpinglan: Redan innan finalen var många inne på spåret att denna låt är alltför bra för tävlingen, och det visade sig vara just så. Själv tycker jag att låten är både stämningsfull och medryckande och här kom även de lysande “lyktorna” som använts under hela ESC verkligen till sin rätt. Ett snyggt nummer som jag personligen gärna sett högre upp i resultatlistan.
Tyskland – “Glorious“, Cascada
[Betyg: 4+/5] [startnummer 11 - blev 21:a i finalen]
Schlagerpinglan: Inte heller mitt favorit-BigFive-bidrag fungerade på Eurovision-publiken. Kanske är det mer en arena/klubb-låt än en tävlingslåt eller kanske var det Euphoria-likheterna som sänkte den? Hur som helst så uppskattar jag alltid en bra Cascada-låt och det enda som gjorde mig besviken här var just slutplaceringen.
Storbritannien – “Believe In Me“, Bonnie Tyler
[Betyg: 3+/5] [startnummer 15 - blev 19:e i finalen]
Schlagerpinglan: Det är alltid något speciellt när en riktigt stor artist beslutar sig för att delta i Eurovision för trots att det kan ge extraröster från några så är andra väldigt snabba att såga det vid första bästa tillfälle. Jag tycker dock att Bonnie gjorde bra ifrån sig men att låten, trots att den var klassiskt småtrevlig, var lite i segaste laget för att riktigt ha en chans.
Sverige – “You“, Robin Stjernberg
[Betyg: 4/5] [startnummer 16 - blev 14:e i finalen]
Schlagerpinglan: Det är alltid svårt att bedöma sitt eget bidrag och speciellt när det är ett bidrag som man själv lärt sig tycka riktigt bra om. Scenshowen var inte helt i min smak, men artist- och låtmässigt så tycker jag att det tillhörde den bättre halvan av startfältet. Robin & C:o gjorde en bra insats och fick, med tanke på konkurrensen, en placering de har all anledning att känna sig nöjda över.
Italien – “L’Essenziale“, Marco Mengoni
[Betyg: 4/5] [startnummer 23 - blev 7:a i finalen]
Schlagerpinglan: Jag är så pass svag för det italienska språket att det automatiskt blir ganska höga betyg bara genom att de ställer upp med en någorlunda bra, helitaliensk låt. I år lyckades de dock inte att pricka helt rätt då jag aldrig fick den riktiga känslan för bidraget. En topp-tio-placering tycker jag dock att Marco var väl värd och var därmed den enda BigFive-artist som jag tyckte fick en rättvis dom av de röstande.
Några tankar efter finalen av Eurovision Song Contest 2013:
Hela Norden tog sig vidare till finalen, men våra slutplaceringar varierade enormt. Allt från Danmarks vinst och Norges fina fjärdeplats till Sverige och Island på platserna 14 och 17, ner till Finlands lite mer blygsamma 24:e-plats.
Det var inte riktigt The Big Fives år i år utan de fick nöja sig med placeringarna 7 (Italien), 19 (Storbritannien), 21 (Tyskland), 23 (Frankrike) och 25 (Spanien). Egentligen känns det lite orättvist låga placeringar med tanke på hur bra alla var, men ett år då de flesta satsat på riktigt starka bidrag är det omöjligt att få till ett riktigt “rättvist” resultat.
Årets jumboplats gick till Irland, trots en bra låt/artist/show och ett startnummer som man kan antas vara “bra”. Hur detta kunde hända en av mina fyra favoriter har jag ännu inte lyckats klura ut, men någon anledning måste det ju finnas. Inte helt överraskande blir det därmed även Irlands resultat som jag utser till kvällens största besvikelse.
Den gladaste överraskningen, för mig, var däremot Ungerns topp-tio-placering, då jag inte ens trodde på någon final för ByeAlex och hans mysiga låt. Tydligen var jag inte ensam om att uppskatta en medryckande låt utan krussiduller.
Trots att jag var glad över slutresultatet så var det med mixade känslor jag lämnade storbildsskärmssändningen i Malmö. De flesta av mina personliga favoriter fick inte riktigt de höga placeringar jag hoppats på utan det blev på följande sätt: Ukraina (3:a), Rumänien (13:e), Island (17:e) och Irland (26:a). Nåja, de nådde final allihopa i alla fall. 
Något som också ger mig mixade känslor är andraplatsen för Azerbajdzjan. Jag har med bidraget på min personliga topp-tio och är därmed glad över att det gick så pass bra för denna underbara låt och gulliga scenshow. Jag ser dock gärna att varje land ställer upp med eget material i tävlingen så därför känns det lite oroväckande inför framtiden när det gång på gång blir framgångar för inköpta låtar från utlandet, trots att det oftast rör sig om svenska låtar.
De s.k. svensk-bidragen, som är skrivna helt/delvis av svenska låtskrivare, var sex till antalet i år och alla nådde de finalen där de flesta fick en riktig hygglig placering: Azerbajdzjan 2:a, Norge 4:a, Ryssland 5:a, Nederländerna 9:a, Sverige 14:e, Georgien 15:e och Finland 24:a.
Sveriges 14:e-plats tycker jag att vi ska vara väldigt nöjda över då Robin gjorde riktigt bra ifrån sig. Att ett sådant starkt ESC-år ändå övertyga så pass många att det räcker till en medelplacering räknar i alla fall jag som ett godkänt resultat.
Trots att man egenligen förstod ganska snabbt varthän det lutade så gjorde den speciella röstorningen att man likväl hade ett litet hopp (eller oro) om att det kunde sluta med något annat än en dansk vinst, så lite spännande blev det trots allt och jag hoppas de fortsätter att utveckla och använda denna speciella uträkningsmetod för att beräkna den “bästa” röstordningen.
Vad gäller hur SVT har skött de tre showerna så har jag inget annat än väldigt stora och snälla ord att överrösa dem med. Petra Mede som programledare, med sin speciella humor, var ett genidrag, vykorten inför bidragen var riktigt intressanta, Lynda Woodruff var skojig som alltid och många av mellanakterna var sevärda (alla utom finalens humorsketch som inte var någon höjdare enligt mig). Man kan säga att alla de höga förväntingar man hade på ett svenskt ESC uppfylldes med råge.
Sammanfattningsvis så har ESC 2013 varit det året då de flesta nationella uttagningarna gått min väg och det därmed enligt mig nästan enbart funnits riktigt bra bidrag i tävlingen. Årets finalfält skulle jag t.o.m. vilja kalla det starkaste sedan 80-talet och när det sedan presenterades i världsklass och avslutades med en vinnarlåt som många verkar vara nöjda med så kan man inget annat än att känna att det var ett ovanligt lyckat Eurovision-år! Att jag sedan hade förmånen att vistas final-veckan i Malmö och delta i mängder av aktiviteter och besöka Arenan vid två tillfällen gjorde saken inte sämre.Tack Malmö, EBU och SVT! Att arrangera ESC efter det här blir allt något extra att bita i för DR. 
Andra bloggar om: Musik, Eurovision Song Contest, final, schlager
